Bröd på vildjäst och vete

Jag har bakat ett fantastiskt bröd! Ett helt perfekt, alldeles underbart bröd som smakade som riktigt goda franska bageribröd gör. På riktigt! Hård skorpa och stora fina hål, ja, det hade allt. Det är en lång historia som började med mina försök att göra vildjäst, se här, här, här, här, och här. Vildjästen har bott i min kyl i evigheter nu, längst inne i det mörkaste hörnet har den stått och varit lite av ett dåligt samvete. Men så plötsligt åkte den fram igen, efter en storhandling som gjorde att den helt enkelt inte fick plats i kylen längre (vår kyl är på tok för liten, särskilt när man har valt en stor snygg burk till vildjästen bara för att den skulle vara med på bild här i bloggen). Så dröm om min förvåning när den funkade! Och inte bara funkade, den hade världens jäskraft! När jag lade den på plåten var jag jättebesviken, degen hade sett så lovande ut och luktat så gott och så var det bara platt fall när en kom på plåten. Men i ugnen reste den sig jättefint och blev det fina bröd ni ser på bilden.

I vilket fall som helst så kan jag inte skryta med något eget recept den här gången, utan jag får hänvisa till Pain de Martin. Nu är jag ju inte så bra på att följa recept, så jag hade nästan dubbelt så mycket vildjäst (litade inte riktigt på jäskraften), och då tog jag lite mer mjöl och vatten (fast inte dubbelt) också när jag gjorde den första fördegen. Sedan hade jag lite mindre salt, och faktiskt en gnutta dinkel (kanske en deciliter) på slutet eftersom mitt vetemjöl tog slut. Nåja. Slutsatsen måste vara att vildjäst is da shit och att man kan baka gott lite hur som helst på det, eller hur?