Gamla smaker

Systrarna gick på Smaklust på street en lördagsförmiddag för att stimulera smaklökarna. Vi inledde klockan tio med smakverkstaden "sällsynta smaker från förr". Där fick vi en bricka med godsaker från Jämtland och Härjedalen att smaka och berättelser om hur maten produceras.

Överst till vänster ligger två fantastiska klickar smör. Det är gårdssmör och fädbodsmör. Gårdssmöret är pastöriserat och kommer från glada kor som mjölkas i ottan. Smöret kärnas och tvättas tre gånger. Av hundra liter mjölk får de ungefär 10 kg smör. Fädbodsmöret är opastöriserat och smakar saltare. Det kommer från kor som har betat i skogen och har tagit smak efter det. Överst i mitten ligger en bit rökt fläsk med ärtebröd och bredvid det en skål med tjuckmjölk. Det är gjort av bakterier som bildar slemhinnor och är därför mycket segt i konsistensen, ungefär som långfil. Lillasystern tyckte att det hade en smak av hjortron. Det är gott att äta med potatis eller med sylt och knäckebrödbitar. På den nedersta raden till vänster ligger två fantastiska ostar, källarlagrad getost från Nilsnilsgården och flyttost från Skärvångens bymejeri. Särskilt getosten var otroligt härlig, producenten Inger Jonsson berättade att hon lagrar den i sin matkällare och där finns det mycket rödmögel. Det har osten tagit till sig och den har fått röda kanter.

Sen kom vi då till buosten och gammalosten. Otroliga ostar. Inte helt goda, men otroliga.

Producenten Anna-Karin Kristoffersson från Nyvallens fäbod kom inrusandes försent. Hon måste vara yngre än systrarna, men såg ut som någon slags urmoder. Hon hade en dialekt som inte var av denna världen, svår att förstå och skämtade glatt om att ostarna mådde bäst om de fick dra åt sig "lite av varje". Hon hade också bett att få sina ostar sist på brickan eftersom de har väldigt speciell smak. Buosten är den till vänster. Bu betyder fäbod och osten smakade speciellt, det går inte att beskriva. Smaken på buosten var däremot ingenting jämfört med gammalosten. Anna-Karin Kristoffersson berättade att att vätska hade dragits ur osten och att man var tvungen att lagra den i minst ett år innan man åt den, annars var det som att tugga på gummi. Helst skulle den ligga i två år och den tillverkas bara på beställning. Då kan man också bestämma själv vilken typ av mjölk man vill ha till osten, var korna ska ha betat, vad det var för väder vid mjölkningen och så vidare.

Av all maten på brickan var förstås gammalosten den mest faschinerande. Ni anar inte hur många skämt man kan dra om gammal ost. Det godaste var smöret. Det gick att äta till ALLT. Ost med smör. Fläsk med smör. Det var kanske tur att jag glömde busskortet hemma och fick promenera tillbaka.